Kategori: Uncategorized

En av klubbens mest hängivna och omtyckta personer har lämnat oss, Lotta Rössel insomnade 2020-05-23 efter en längre tids sjukdom.

Lotta, som var klubben och ridskolan trogen i över 60 år, har betytt mycket för många under åren, både som ridlärare och kansliansvarig. Noggrannheten, känslan för ordning och reda samt ett engagemang under långa dagar i stallet är egenskaper man lätt kommer att tänka på.

Allt började på Husarkasernen som låg vid dagens Kronprinsen i början/mitten av 50-talet berättar Louise Grandinson, gammal god vän till Lotta som minns tillbaka.

På regementet började Lotta hjälpa till på kanslit när ridskolan tog fart i civil regi. Men Lotta var också tidigt en av MCR:s bästa tävlingsryttare i hoppning. Av de hästar hon haft kan nämnas ORBIONE och CARAVELLE. Förstnämnda var en tysk spurtraket som var näst intill oslagbar med sin snabbhet på hoppbanan. Lottas CARAVELLE segrade bl.a. på de internationella mars-tävlingarna på MCR. Tävlingsresandet runt i Sverige för Louise och Lotta ordnades ofta av Ingvar Wehtje som fixade med transporten. Louise red Full of Fun xx.

Seger i parhoppning i Köpenhamn finns på Lottas och vännen Louise meritlista tillsammans med mycket, mycket mer. Helge Nilsson, Paul Lindow, Christina Hermodsson och Sonja Andersson var andra ryttarkamrater från den tiden. Louise avslutar och säger att intresset började med lektionsridning för 7,50 halvtimmen…

Hästens välbefinnande var A och O för Lotta. Hon såg till att behandling och uppföljning gjordes av hästar som hade någon skavank. Hon involverade skötare och elever att hjälpa till med vad som behövdes göras. Hästens bästa vän!

Kadrilj och avdelningsridning var Lottas specialité och oräkneliga inslag på både julshower och i tävlingssammanhang. Där kom hennes noggrannhet väl till pass.

”Hård” men rättvis! Jajamän. Det behövdes med levande djur och hästtokiga ungdomar som bodde i stallet vid varje ledig stund. Själv kom jag ihåg att Lotta frågade mig (på 60-talet) om jag inte hade ett riktigt hem också!? Och det hade man ju, men MCR var roligare. Och där fanns Lotta om man ville fråga om något. Det kändes tryggt.

In i det sista verkade Lotta på sitt MCR och är mycket saknad. Tack för allt!

Alla har sina minnen av Lotta och det skulle kunna fyllas på hur mycket som helst här. Leta gärna fram några av dina egna och tänk tillbaka.

Tankar går till Lottas nära och kära.

Bertil Sjödin, Ordförande MCR